2012-01-31

Idag ger jag osunt leverne ett ansikte.


Vi körde en favorit i repris, sjuklingen ville ha hamburgare till middag så vi nu har vi smällt i oss varsin monsterportion av hamburgare, pommes, och naturligtvis coleslaw. Men vi tyckte inte att vi vart tjocka nog så vi körde på med några skopor chokladglass till efterätt också, så nu är vi nöjda för stunden. Man skulle ju faktiskt kunna tro att jag borde få dåligt samvete med tanke på alla bloggar om träning och hälsa o.s.v ...och för att inte tala om alla statusuppdateringar om alla hurtbullar som går på gymmet, räknar kalorier och äter broccoli till frukost.
Men det skiter jag faktiskt högaktningsfullt i.
Vem fan vill leva för evigt?

Och håll nu hårt i lårtrimmern gott folk, för nu knäppte jag en öl! Ve och fasa!



...Jag hittade just tv-dosan inne på toaletten, ska den verkligen ligga där?
-D.

Fimbulvinter.


Jag tror inte att ni riktigt kan förstå hur mycket jag fryser just nu, det är nå så hedniskt jävla kallt här inne! Faktum är att det varit snorkallt sen jag flyttade in trots full blås på alla elementen, som förresten, alla som kommer hit frågar om jag slagit på när jag klagar över kylan... självklart att jag slagit på dom! Jag är väll inte dum i huvudet heller... dummerjönsar. Men jag var inte klar med att klaga ännu, för jag är påpälsad till den grad att jag börjar likna en isbjörn som stannat i växten och fortfarande fryser jag. Och en isbjörn skulle faktiskt frysa sin pälsbeklädda bakdel av sig härinne. Måhända jag överdriver. Men det får man när man hackar tänder så att käkarna börjar krampa. 


-D.

Släktträd & Konsekvenser.


I går kväll kom Mulle förbi på kaffe, han var lite smått upprörd på mig angående gårdagens inlägg om Kalle Anka. Därför tog han också med Kalle's släktträd, så jag fick mig en redig föreläsning här igår om Kalle Anka's familjehistorik. Sen glodde vi lite på 'Simpsons' och Dante och han lekte 'arga leken' och en mängd andra lekar. Fullt ös i går kväll med andra ord, och faktiskt, så somnade jag tvärt efteråt och sov som en stock hela natten. Känner mig som en ny människa, eller kanske inte ny, men 'bättre begagnad'.


Hemma med mig idag har jag en snuvig liten sjukling, snörvel, host och harkel. Så det får bli en relativt lugn dag i hemmets trygga vrå som gäller efter att vi tagit en välbehövlig tripp till affären. Och när tvätten är klar. Och disken är diskad. Urk, va fan.

Mamma ringde mig angående mitt föregående inlägg igår och frågade lite oroligt om det verkligen var en sån bra idè att hota barn i bloggen. Svar ja. För det är just precis vad det är, ett tomt hot, jag är arg och frustrerad och måste få lätta på trycket lite. Även när det går så pass långt att jag får ett brinnande begär att greppa tag i en av hans plågoandar, trycka ner ansiktet i en pöl med lera, hytta med fingret och skrika "FY!", så dyker den där förbannade rösten upp som berättar för mig precis hur fel det är och vad konsekvenserna kommer att bli om jag lerdoppar den lilla saten. Samvetet förmodligen. Men vad vet jag?

Jaja, nu ska jag sätta fart.
-D.

2012-01-30

När barnet blir du.


Satan's jävla apekatt!
Jag har precis kommit tillbaka efter ett möte med skolan, angående Dante.
Tyvär, så verkar det inte bättre än att Dante följer i sin mamma's fotspår. Problemen hopar sig och han är lite av en ensling, leker besatt med en enda leksak, i det här fallet ett brädspel, och om ingen vill spela det med honom så går han under för sig själv och leker ensamt i tysthet. Precis som jag gjorde, fast jag föredrog faktiskt att ha det just på det sättet. Försöker man övertala honom att leka med något annat så ger han det ett tappert försök men tappar intresset inom bara några enstaka minuter. Precis som jag. Det är alltid bara en sak som gäller, aldrig fler. Endast en.

Skillnaden på mig och honom är dock att jag var ett väldigt... våldsamt barn. Jag visste att jag var annorlunda, och det gjorde även andra. Men när dom försökte påpeka det eller på något sätt trycka ner mig och få det att verka som något dåligt gjorde dom det bara en gång också. Jag hamnade ofta i trubbel, ofta.
Tonåren var som min egen lilla skärseld med slagsmål, poliseskorter och rättegångar. Det har tagit mig många år och enorm ansträngning för att kontrollera den delen av mig, hon är glömd och begraven. Ibland bubblar hon upp som lava i ett vulkanutbrott, men jag har lärt mig att lägga locket på och kasta tillbaka subban ner i avgrunden där hon hör hemma.

Dante har samma problem som jag i skolan, dock hackar dom på honom för att han är kort och kanske just för att han är lite socialt... öhm, "udda". Men barnet är sorgligt nog rakt igenom god, han skulle aldrig skada någon annan med avsikt och drar sig hellre undan än att konfrontera eller ens bli arg. Något dom förbannade ungjävlarna drar nytta utav, han är som en slagpåse som bara hänger där och väntar på smällarna.
Jag önskar faktiskt, att den sidan av mig jag hatar, kunde få synas lite i honom. Bara lite, så han kan stå upp för sig själv och inte låta sig tryckas ner. Varför kan han inte bara bli förbannad, fräsa till eller vid extremare fall dra iväg en hårt sluten näve och lära aset att här har du fan inget att hämta! ...Fast om han också ärvt min motorik så kan det vara katastrofalt, jag vet inte hur många gånger jag siktat på att ge en ordentlig blåklocka och istället gett dom en redig smocka på adamsäpplet. Ganska effektivt det med i och för sig.

Jag vill naturligtvis inte att han ska slåss, jag vill inte att det ska gå så långt, men han kan inte heller låta sig behandlas som skit livet ut. Jag vill bara att han ska ryta ifrån, ordentligt. Mitt hjärta går i tusentals bitar när får jag hämta ett ledset barn från skolan, ett barn som inte vill annat än att passa in.

Och nu verkar det inte bättre än att han håller på och bli sin mor's avbild, då kommer han aldrig få passa in. Jag går sönder inombords! Ge fan i mitt barn era förbannade ungjävlar innan jag kommer och tar er!!

-D.

När världen sparkar en på den symboliska pungen...


...Och man behöver gaska upp sig lite, då ska man lyssna på 'Korpiklaani'.
Slår ALDRIG fel. Prova själv, jag garanterar att du kommer känna dig mycket bättre till mods!



-D.

Hemsökt av Kalle Anka's sexvanor.


Runt läggsdags igår ringde Mulle, vi pratade lite om livet i allmänhet innan en konversation dök upp som lät ungefär så här:

 - Jaha, ska du sova snart eller?
 - Tänkte det, men jag har haft så jävla svårt att sova den senaste tiden.
- Du är ju överspänd, försök att slappna av istället.
- Jag försöker, men jag kan inte!
- Tänk på Kalle Anka, då slappnar man av... eller bilar, det funkar också.

Då mitt intresse för bilar är näst intill obefintligt valde jag Kalle Anka. Vad hade jag att förlora?
Det började faktiskt bra, jag slappnade faktiskt av. Jag drogs tillbaka till den tid då jag bekymmersfritt låg i mitt flickrum där väggarna pryddes av ett tjugotal häst-affischer och någon enstaka affisch av en barbröstad Marcus Schenkenberg och fnissade förtjust till Kalle Anka's ständigt misslyckade upptåg. Men som alltid när jag tänker för länge på någonting så börjar min förrädisk hjärna i smyg att analysera allt den kan komma över tills det slutligen urartar katastrofalt. Just i det här fallet ledde fanskapet mig in på dom incestuösa släktbanden i Familjen Anka. Jag förbannade mig själv, viftade ilsket bort alla tankar om Kalle och hans Romanovska jävla familj tills jag tillslut lyckades ignorera mig själv och somna. Nåja, helt illa var det ju inte... Jag somnade ju i varjefall? Visserligen i rent självförsvar, men ändå. Men för säkerhets skull kör jag nog på Bamse ikväll, där kan det väll ändå omöjligt spåra ur. Isåfall måste jag nog lägga in mig själv med omedelbar verkan.


Nu tänker jag äta upp min frukost, slå på en kanna kaffe och sen rycka upp sonen ur sängen innan det är dags att ila iväg till skolan. Måndagar... vilket jävla skit.

-D.

2012-01-29

Ni kan kalla mig Kenny.


Liksom Kenny är förutbestämd att dö i varje avsnitt utav 'South Park' verkar jag också vara förutbestämd att klanta mig minst en gång per dag. Vare sig det gäller gårdagens ölexplosion när skiten gled mig ur händerna, klappa rakt in i en helfigurs spegel, eller dagens "sparka-på-vad-jag-trodde-var-en-trasig-stolpe-som-stack-upp-ur-marken-men-som-visade-sig-vara-en-frusen-hundskit" så verkar det inte bättre än att det är precis så mitt liv kommer att se ut tills dagen jag dör. Om det beror på min medfödda brist på motorik samt kordination eller om detta bara är min lott i livet kommer nog föralltid att vara en gåta. Irriterande är det i vilket fall.


Vi kom precis hem efter att ha spenderat eftermiddagen hos Familjen Weidt. Under tiden jag drack kaffe och snackade nörd tillsammans med Daniel, Linda och Lisen försökte Kent lära min son hur man spelar WoW. Inte det lättaste när Dante finner att det roligaste man kan göra i spelet är att dö och sen skratta högt när han ser Kent's uppgivna min. På vägen hem stannade vi på nöjes och införskaffade en flaska Redbull till mig och en ny film till Dante; Draktränaren, som vi tänker se på tillsammans efter att vi fått i oss lite kvällsmat och plockat iordning gympakläder o.s.v tills imorgon.
Så nu borde jag sätta lite fart.

-D.

2012-01-28

Bild- & Video Special.


Home sweet home.
Trots att jag är nå så djävulskt trött så har jag haft en förjävla trevlig förmiddag. Barnen lajjade och lekte under tiden den väldigt udda samlingen mödrar satt och pratade barnförbjudet, drack kaffe och konverterade in till både det ena och det andra. Men även vi fick leka, med barnslig förtjusning beslagtog vi en mask som ändrade om rösten, det var mäkta populär vilket kan ses längre ner.
Dagen till ära har även ett nytt rekord slagits, rekordet i uddaste förfrågning. Jag vet inte riktigt vad vi pratade om, men plötsligt slår det väll ner en liten talgdank i Connie's huvud och hon svänger sig hastigt runt och frågar, det här; "Men du! Du vill säkert vara med imorgon när vi ska jaga en burk fryst soppa ner för Pershyttebacken?! Klockan elva? Den som skadar sig mest får röka en cigarr!"
Hrm-hrm... Hur lockande detta fantastiska erbjudande än må vara så avböjde jag. Jag var frustrerad nog över att behöva befinna mig på kaffe och lunch klockan tio en lördagsmorgon. Vad skulle jag då inte vara om jag vart tvungen att kliva upp i ottan en söndag för att lalla upp till pershyttan och jaga burksoppa ned för en lång jävla backe med siktet inställt på att skada mig så mycket som möjligt så att jag som belöning ska få röka en cigarr, tsk-tsk-tsk. Heltossiga fruntimmer! (Som Dante nu för övrigt totalt kärat ner sig i, men han vill inte gifta sig med henne, det är hon för knäpp för säger han.)

Nej, idag har jag enbart siktet inställt på en lång stödvila och sen en kall öl med en filt i soffan.
Men här kommer i varjefall en sjuhelvetes massa bilder från denna helskumt, trevliga dag.












 
 
Nu ska jag fan sova. G'natt.
-D.

Satan's sadel har inga stigbyglar.


...Det är jag ganska övertygad om. Jag tror inte, om nu någon mot all förmodan skulle vara dumdristig nog att slå ner sin breda bak på Antikrist's sadel, att som den ondsinta typen han påstås vara skulle vilja att någon satt bekvämt på hans plats. Därav; Den har inga stigbyglar.
Där fick ni nåt att klura på...


Jag är irriterad som få, inte ens en enda liiiiten, liiiiten jävla timma kunde jag få sova. Jävla skit!
Vad är det som är fel? Varför kan jag inte sova?! Jag prövade till och med att kasta mig i badkaret, eller nej, kastade mig gjorde jag inte för det hade nog bara gjort saken värre. Men jag klev ner i badkaret med tända ljus, bubblor, bok, hela kitet! Men nä! Verkningslöst.
Så nu har jag frossa av sömnbristen och sitter och hackar tänder och har mig, och om fyra timmar ska jag befinna mig nere på stan för en lördagsdate med damerna och respektive tillhörande barn. ...Vems briljanta idè var det förresten att träffas klockan 10 en lördagsmorgon?! Garanterat Carro's, hon har försökt ta livet av mig ända sen jag suttade den där Barbie'n i bakhuvudet på henne. Säger vi i varjefall, jag måste ha något att skälla på en sån här morgon, och i det här fallet så får Carro vara boven. O' hör sen.

-D.

I ♥ AUTOCORRECT.

 




-D.

2012-01-27

Min stackars värdighet, ett minne blott.


Jaaa... så att; Ulla var här och plingade på dörren imorse. I väntan på att hon skulle dyka upp satt jag här och filosoferade... och sippade på min jävla 'Brämhult`s' hallondryck. När det ringer på dörren reser jag mig bara från stolen, går och öppnar och flinar lite fånigt. "Heeej!" säger jag glatt, då ser hon lite... besvärad ut. "Ehm... Jessica? Du har något runt munnen", säger hon lite ängsligt och pekar demonstrativt med fingret mot munnen. Går och tar mig en titt i spegeln; röd-blå runt hela jävla käften.

Är du nöjd nu Gud?
-D.


Nattens Zombieapokalyps.


Go' morron!
Trots att jag bara sovit knappa två timmar inatt är jag vid osedligt gott humör, jag har nämligen haft en otrolig dröm; om en zombieapokalyps. Förmodligen den bästa dröm jag någonsin haft. Jovisst, den var både skrämmande och ett solklart brott mot mänskligheten, men det gör den inte mindre fantastisk.
Det var jag, naturligtvis, och det vanliga gänget otänkbara hjältar, vänner skulle man kunna säga. Inte den sortens vänner som man känt sedan barndom eller som man faktiskt skulle vilja ha vid sin sida vid ett sådant tillfälle. Nej, det här var den sortens vänner som man mer eller mindre tvingats lära känna efter att man råkat lära känna varandra lite för bra efter en oförglömlig krogrunda som man helst av allt skulle vilja glömma. Man blir ju så väldigt talför på fyllan.

Så där var vi i varjefall, i en stad som mer eller mindre var tagen ur Silent Hill. Varje dörr vi nådde fram till hade precis den där skrämmande mängden blod kletat runt handtaget som sa "Här har något förskräckligt hänt, gå för allt i världen inte in", istället för den mindre skrämmande versionen; "Jag slant med nagelklipparen". Så naturligtvis gick vi in. Härjade, ruttnande varelser befann sig bakom varje dörr och verkade inte vara den typiska sorten av zombies, nej dom var lite mer avancerade än så. Syrgasmasker, motorsåg och hela faderullan. Sen befinner jag mig helt plötsligt en bit ner på gatan, en av mina medhjältar ropar på mig nånstans nere vid kröken. Så vad gör då den hjältemodiga Jessica?
Jo, hon får tag i en väldigt lägligt utplacerad skateboard, kastar sig tveklöst över den, på mage kan jag tillägga, och åker i en fruktansvärd fart ned för backen. Självfallet utför jag också en hel drös med outförbara tricks för att undvika diverse monster och vidunder som med nöd och näppe missar att greppa tag om mina fotleder, och når slutligen fram till min vän. Hon vill gå och se till sin mormor.

Då vaknar jag. Jag var så exalterad efter detta att det var en ren omöjlighet att somna om, så nu sitter jag här och ser tillbaka med ett leènde på min fantastiska dröm.


Men nu får jag fan sluta dagdrömma, måste slänga i mig frukosten och sen ska här städas.
Mycket som ska göras idag, systembolag att besöka o.s.v.

-D.

2012-01-26

En illa vald dag att inte bära underkläder på.

Brap, vad jag är mätt. Vi passade på att köpa med oss thai-mat hem när vi var uppe vid affären och flängde, det satt inte fel. När jag hade beställt maten och vände på klacken för att bege mig in på ICA gjorde jag en förfärlig upptäckt. "Fan vad det drar?" tänkte jag när jag kände hur kylan smög sig ändå in på skinnet. Jag brukar inte ha på mig dom här jeansen ute, hade glömt bort varför men nu uppe på affären kom jag plötsligt på det. Det som en gång var en liten skreva bak på arslet var nu ett enda stort tomrum som lös med sin avsaknad av tyg. Jag försökte lite panikartat, men ändå lite sådär hemligt sansat dra ner linnet bak på arslet, det brukar alltid fungera. Men det var väll klart att just idag skulle jag ha ett kort linne på mig... och naturligtvis hade jag gett fan i att ta på mig underkläder. Vissa dagar hatar jag verkligen mig själv, idag är en sån dag.


Nåja, sånt som händer. Kastade illa kvickt ner lite paprikor i korgen och rörde mig i sidleds runt i affären, som en krabba. Live and learn people, live and learn.
-D.

Glömd kommunikation.


När jag var liten hade jag en brevvän, hennes namn var Nathalie. Och om inte mitt minne spelar mig en massa trix så kom vi i kontakt genom att jag svarade på hennes annons i tidningen "Min Häst".
Om ni inte minns så hade dom alltid en hel sektion enbart tillägnad till att skaffa brevvänner.
Men i varjefall; När vi skrev till varandra om något glatt så skrev vi typ alltid; "Vet du vad? Jag är så glad för jag har fått en yada-yada-yada". Jag kan inte minnas att vi en enda gång använde oss utav smiley`s i breven? Idag är det nästan livsviktigt att sätta in den där förbannade gubben på rätt plats, annars får folk för sig att man är sur, arg eller bara allmänt jävla elak. Nathalie och jag vi skrev faktiskt ända upp till våra tidiga tonår utan att bli oense en enda gång, den enda skillnaden på våra brev från barndomen och på dom från tonåren, var att dom från våra tonår inte luktade blommor och hade en bild av en häst med en blomkrans uppe i vänstra hörnet.
Men åter till ämnet, om jag t.ex skriver: "Du luktar hundavföring", i någons logg så skulle denne naturligtvis bli upprörd. Men... om jag skrev "Du luktar hundavföring :)" så blir responsen troligtvis helt annorlunda då personen inte tar detta på allvar och ser det som ett skämt. Men i breven från förr då? Hur förmedlade vi känslor när vi inte använde oss utav dom uppenbart glada figurerna?

På facebook t.ex om någon jag inte känner speciellt väl eller kanske inte alls, gör en uppdatering så kan jag inte alls avläsa uttrycket i det dom skriver, men däremot med människor jag känner kan jag nästan "höra" dom säga det, hur dom uttalar det, med vilken röst dom gör det och hur dom mår för stunden. Men allting ska vara snabbt numera, snabbt, snabbt! Snabbmat, snabbköp, köpa julklappar från internet och sms. Vi tar oss inte tid att lära känna någon längre, vi vet redan att denne gymmar varje tisdag kl ...6, säger vi. Vi vet redan vad han eller hon ska äta till middag, hur deras barn ser ut och hur gamla dom är. Snabbkommunikation.

Men jag har en nyhet till er kära läsare: Vi klarar inte av vårat eget tempo.
Vi går in i väggen, vi blir inlagda och vi går hos psykolog.
Vi blir dumma i huvudet av allt det här.
Det är min diagnos.

....";D".

-Dr. D.

2012-01-25

Ett trevligt avbrott i vardagen.


Så här på kvällen har jag haft ett mycket trevligt besök av min lillasyster och en enorm pizza som svängde förbi efter hon varit på gymmet. Så vi käkade och kollade på "Scrubs". Lina svor då och då lite frustrerat på sin telefon och Dante satt med en tom vattenpistol och hotade att skjuta oss om vi sa något. "Man får inte hota", sa Lina och sänkte ner ögonbrynen till en hotfull nivå och hötte med fingret. Då sköt han. Pang.


Men trevligt har vi allt haft trots att vi skulle ha varit döda flera gånger om den där vattenpistolen hade varit riktig. Sen hade vi ju den lilla incidenten då Lina jämförde mig med en snubbe vi pratade om; "Han är lite nördig, lite tjock och ganska slö. Han påminner lite om dig faktiskt!", touchè. Nu är vi kvitt, i fredags råkade jag nämligen jämföra henne med "en ful liten alv som pratar för mycket". Inte för att hon är ful, absolut inte! Men dom pratar ungefär lika mycket, det var ju det jag skulle få fram...

Jag kom just fram till att vi inte är så bra på kommunikation i våran familj, men så är det ju också väldigt tråkigt med konversationer där man inte vågar öppna truten för att man inte vill råka förolämpa nån känslig jävel som sitter och tjuvlyssnar 3 meter bort.
...Nu vet jag inte riktigt vad jag kom in på, men det blir säkert bra.

Nåväl, nu ska jag återgå till det jag gör bäst: Nörda.
-D.

Må himlen vara gjord av varma baguetter.


Ursch, vad seg jag är idag.
Var uppe och studsade redan vid 5-tiden imorse, igen. Eftersom att det egentligen inte finns något speciellt syfte med att stiga upp vid den tiden så skaffade jag ett, jag kastade in några varma baguetter i ugnen, kokade tè och dukade fram lite pålägg och väckte sonen så att vi fick ha en riktigt mysig frukost tillsammans. Något jag får ångra nu, skapligt trött.

Idag är det ytterligare en sån där händelselös dag, det enda jag har planerat är att tvätta lite och spela några rundor 'Mario Kart' med Dante. Fast det vill han egentligen inte spela när jag är med, igår när vi spelade försökte jag faktiskt låta honom vinna, men han var fortfarande kvar på första varvet när jag var på det tredje, så jag gjorde en u-sväng och körde utav bara helvete åt fel håll. Då börjar han skälla på mig för att jag kör åt fel håll istället. "Skit it då", tänkte jag och drog i mål.
Sen fick jag inte spela mer.

-D.


2012-01-24

Payback.


Ni vet när man var liten och man hade gjort något som kanske inte var helt så igenomtänkt som man kanske hade velat?  Då dök det alltid upp någon viktigpetter som berättade för en hur viktigt det var att "stå med fötterna på jorden". Man tittade ner lite försiktigt på fötterna för att se efter så att man inte spontant börjat levitera iväg innan man bittert gav denne en blick som om den kunde tala skulle ha berättat för personen i fråga att denne inte bara var dum, han var blind också.
Just den här blicken gavs jag idag när jag sa till dante att äta upp frukosten, "för att då skulle han bli stor och stark". Då gav han mig den där jävla blicken, det var som att kolla rakt in i en spegel en kort stund innan han körde näsan i vädret och sa; "Jag är faktiskt sex år".

...Jaha?! Och vad betyder det? Betyder det att han tycker att han redan är stor nog och växer på bra som det är, eller betyder det att han kommit underfund med att dom gamla myterna om att spenat och dunderhonung gör dig lika stark som Karl-Alfred och Bamse bara är en massa humbug? ...Men så jävla bra då!! Då kan väll mamma berätta hur det ligger till med tomten också om lilla herrn är så jävla vuxen?! ...Unge.

Fast det skulle jag ju naturligtvis aldrig göra...
-D.

2012-01-23

Förbannade bananlåda.


När Dante kom hem igår hade med sig både pappa och båda sin farbröder upp, han skulle nämligen få öppna presenter han med. En presentpåse full av godis, ett pennfack och en Star wars målarbok, och sist med inte minst; ett alldeles eget Nintendo 64 inklusive en massa spel av Farmor och Farfar.
Ett väldigt lyckat kalas för alla parter skulle nog Dante vilja säga.

Då det var ett väldigt piggt barn jag försökte få i säng igår gick jag in en extra gång framåt natten för att se till att han verkligen sov. Rummet var bläcksvart förutom den roterande disco-kulan som stod och spred stora silhuetter av Star Wars figurer runt om i rummet. Jag började smyga fram mot sängen, lyckligt omedveten om att det stod en låda med leksaker i mitten av rummet.
Han sov. Så jag vänder mig tyst om och börjar smyga ut ur rummet igen, kör ner foten i den förbaskade jävla lådan, piercar foten på stora vassa klossar och den sjungande blomman får frispel och börjar snurra och sjunga med höga, skärande tonarter. Barnet sov inte längre.

En mindre lugn natt, men förhoppningsvis en desto lugnare eftermiddag.
Här hemma är det redan fint, inget som behöver städas eller diskas. Nej, här finns bara jag som behöver dricka massor av kaffe. Och handla, kom jag på nu. Fan!

-D.



2012-01-22

Låg batterinivå.


Nu pratar jag inte om datorns eller mobilens batterinivå, utan min egen. Är så trött att jag skulle kunna lägga mig och sova redan nu, utan minsta problem. Men det går ju inte för sig, speciellt då Dante inte har kommit hem ännu. Han är nämligen på sin kusin`s kalas i Örebro och jag kan nog inte vänta mig honom förrän till kvällen. Segt... segt, segt, segt. SEGT.

...Har inte så överdrivet mycket att skriva om ni inte redan märkt det, så vi tar nog och skiter i`t.
-D.

2012-01-21

Hem och iväg.


Det vart ingen uppdatering igår, vart kvar där över natten och i min alkoholdimma kunde jag varken minnas mitt användarnamn eller mitt lösenord. Underligt.
Det var dock en väldigt lyckad kväll igår; Lina hade VM i handgester, Mamma hade tappat bort hjärnan någonstans efter vägen på väg hem från jobbet och jag pratade exalterat på om tv-spels musik innan det hela urartade till fulbilder och några rundor av "Vad skulle du välja om du var tvungen att äta det här Äcklet eller det här Vidriga?", sen har jag även ett vagt minne av en diskussion om choklad-doppade ollon. Underligare.



Nu är jag i varjefall hemma och har duschat av mig gårdagens bravader och sminkat mig på nytt, så nu bär det minsann iväg igen mot hemlig ort. Återkommer imorgon.


-D.

2012-01-20

Tooty Fuckin' Fruity.

Jag ska alldeles strax bege mig mot bushen, styvfar fyller visst år idag. Whoups. Men samma regler gäller ju för mig som för alla andra i vårat avlånga, könsformade land; står det inte på facebook, vet jag inte om det. Anywho, det ska spelas Resident evil, drickas vin och fira att gubben tillslut börjar närma sig den ålder jag till en början trodde att han redan han nått. Han var inte glad då kan jag säga.


Jag återkommer under kvällen med bilder från denna irriterat, soliga Fredag.
-D.